Artikel

Hörde idag ÄNNU mera skvaller från helgen (he sker i finska urskogen!), den här gången från en annan men mycket säker källa:

En av de norska toppåkarna på herrsidan, som dessutom blivit vald att delta i Tour de Ski, ska enligt ögonvittnet ha synts till onykter på Hilebaari vid Sokos Hotel här i Vuokatti ännu tre-tiden natten till söndag. Tilläggas kan att skidåkaren i fråga presterade riktigt bra i söndagens lopp... Nu är bara frågan: hur ska det månne gå för denne unge man om han tänkt hinna med både tävling och after-ski under Touren? Det återstår att se, men alkohol och nattsuddning ingår i alla fall inte i det klassiska receptet för optimal återhämtning...

Är som sagt kvar i Vuokatti ännu pga. snöbristen hemma (här kom det 10 cm snö bara under förra natten.) Fick idag från två olika källor höra ett ganska intressant rykte, nämligen att tidtagningen i lördagens klassiska lopp över 10 km klassiskt skulle ha varit felaktig för den allmänna damklassens del. Enligt ryktet skulle alla startande i den allmänna damklassen ha fått en minut för långsam tid. Om ryktet stämmer eller inte är svårt för mig att spekulera i, men någon stor överraskning skulle det i så fall inte vara. Kommer ihåg då det för många år sedan ordnades junior-FM -tävlingar här i Vuokatti och tidtagningen den första tävlingsdagen var helt råddig. Ifall ryktet stämmer spelar det ingen större roll, eftersom alla åkare i just den klassen klockats med en minut för långsam tid, men visst är det konstigt att man i så pass kvalitativa sammanhang inte lyckas hålla ordning på klockan... Själv avbröt jag ju pga. stora vallningsproblem den dagen och finns därmed inte med på resultatlistan, men listan hittar ni här: http://vuokattievents.fi/results___tulokset

Dagens förhållanden bjöd på en tuff skidtävling. +-0 grader och nederbörd ledde till trögt före på en tung bana. Insatsen var helt okej, men det känns nog att jag inte tävlat eller haft några hårdare intervallträningar på ett tag. Min kropp fungerar överlag på så sätt att jag behöver få igång maskineriet med flåspass och tävlingar innan jag kan prestera. Jag kände idag att farten och flåset inte riktigt finns där ännu, men jag tror att det kommer med tävlingskilometrarna. Tröttnade lite på slutet och i så här internationellt hårda och kvalitativa tävlingar tappar man många placeringar för varje sekund som går i spillo. Slutplaceringen blev 36:e plats, men ännu då jag ca tre kilometer från mål fick mellantider låg jag kring 22:a. Jag är nog inte helt nöjd med insatsen, men å andra sidan kan jag inte vara besviken på mig själv heller, eftersom jag gjorde vad jag kunde med det som fanns i kroppen idag. Tidsdifferenserna blev verkligen otroligt stora i alla klasser. Som exempel kan jag nämna att två finska tjejer, vilka jag brukar tampas om sekunderna med i nästan alla tävlingar oberoende stil och sträcka, hade en tidsdifferens på över tre minuter idag. A förlorade 1½ minut åt mig och jag förlorade dryga 1 min och 40 sekunder åt B, vilket innebär att A tappade över 3 minuter åt sin jämnåriga och annars jämnbra skidkompis. Skidorna spelade troligen en stor roll även idag; flera riktigt bra åkare, däribland svenska världscupåkaren Mia Eriksson och norska världscupåkaren Kari Vikhagen Gjeitnes, förlorade åt mig idag. Det fanns även unga och mindre rutinerade förmågor än dem, som överraskade stort. I herrklassen förlorade resultatlistans långsammaste åkare nästan tio minuter åt vinnaren, så marginalerna blev verkligen otroligt stora! Men det är väldigt vanligt i ett så här pass jobbigt skidföre och på en så pass tung bana. Riitta-Liisa Roponen for iväg med segern i damklassen och i herrklassen var det Kristian Tettli Rennemo, som putsade den finaste medaljen.

En sak jag kanske kunde förbättra tills nästa gång är att använda aningen mindre kraftuttryck då jag ramlar. Gjorde en vurpa då jag trasslade in mig i en åkare jag åkt förbi och även om det var en svenska så gissar jag nog att hon kunde lista ut att de två finska ord jag fick ur mig knappast var några komplimanger. Svär ju väldigt sällan i vanliga fall, så kanske jag skulle försöka hålla igen med kraftuttrycken även i skidspåret! Har haft svordomsdiskussionen med många skidkompisar och alla har dock varit av samma åsikt - det är väldigt svårt att vara en fin flicka då kroppen är hög på adrenalin. Har ni sett klippet som finns på youtube (http://www.youtube.com/watch?v=J5nXLwqNFCg) där Charlotte Kalla ramlar i Tour de Ski (säsongen 2007-2008)? Det är ganska roligt! Hur arg hon blir hörs speciellt bra kring 55 sekunder in på klippet.

Mamma och pappa åkte hem nästan direkt efter tävlingarna. Själv hade jag också sett framemot ett långt och skönt jullov i hemtrakterna, men pga. snöbristen hemma kommer jag att stanna kvar här tills på torsdag. Julen och nyåret har jag tänkt fira hemma, så jag hoppas verkligen på en ordentligt vit jul! Jag struntar i om det är +3, spöregn och grön gräsmatta på Utstensvägen 9 på självaste julafton, bara skidspåret i Larsmo skulle vara täckt med 20 cm snö och temperaturen skulle ligga kring -5!

Tjingeling, tjolahopp och ha det gött!

Ingen märkvärdig insats, men ändå helt klart godkänd med tanke på omständigheterna! Slutade på en 41:a plats, vilket kanske inte låter speciellt bra, men tidsmässigt var det ändå inte så illa. Andra har ju kunnat tävla på och har därför fart i kroppen från förut, så att förlora endast några futtiga sekunder mot såna som borde åka mycket fortare är inte alls så farligt. Jag skulle ha knipit en hel del placeringar redan med 5 sekunder snabbare tid, så det var tight! Tyckte att jag orkade pressa på ända till mål, även om mjölksyran gjorde sig väldigt påmind i sista backen. Tror att just 3 km skate var en lagom sträcka att börja med efter ett såhär pass långt uppehåll, eftersom det varken är jättekort eller jättelångt. Lyckades åka någorlunda avslappnat och försökte fokusera helt på eget lopp.

Få se hur jag orkar imorgon - då är det 10 km klassiskt som gäller, och i hård terräng. Målsättningen är densamma som idag; försöka åka tekniskt bra och avslappnat, samt fördela krafterna jämnt. Banan går lite annorlunda än under Vuokatti-tävlingarna, som ordnades för en månad sedan. Banan var tuff även då, men är 2 km längre och dessutom tyngre nu än då. Föret kan bli problematiskt (+-0, eventuell nederbörd), så vallarna kliar och river sig nog i håret i natt! Första start imorgon bitti är redan klockan nio, så det betyder tidig väckning för mig (kring klockan sex) men mycket tidigare väckning för de som sköter utrustningen. Vallare ska jag inte bli.

Finns det något roligare än att sätta på en riktig feelis-låt, dra för persiennerna för alla fönster och sedan hoppa runt som en galning i lägenheten? Att fuldansa till en av mina favoritlåtar är helt klart mitt bästa recept då jag är i behov av en riktig humörhöjare! Överdrivna 80-tals moves och knallrosa kläder är pricken över i:t. Idag var jag så cool att självaste Michael Jackson vände sig i graven.